En månad

Tror faktiskt att det var stavarna som ställde till det. De senaste dagarna har kännts jättebra och jag sover gott utan smärtstillande. Stavgång tar nog mer än man tror på nedre delen av ryggen så jag väntar nog ett tag med dom.

Har fått lite nya, enkla övningar av sjukgymnasten som gör att jag tränar upp rörligheten lite mer. Bara de senaste dagarna känner jag även en klar förbättring då det gäller att sitta. En liten kudde under rumpan känns bättre än den tjocka dynan som jag använt då jag sitter vid matbordet.  

Fyra veckor - Bakslag!

Har haft jätteont i natt! Samma trista smärtor som förr i tiden. Då kommer naturligtvis tankar som; var det verkligen rätt kotor som stelopererats? Igår gick jag i snömodden med stavar (på rekommendation av sjukgymnasten) så jag funderar på om det rent av kan vara träningsvärk... Idag blir det bara en lugn promenad utan stavar så får vi se om det blir bättre.

Tre veckor

Har blivit mer oaktsam i mina rörelser och ibland glömmer jag nästan bort att jag är nyopererad. Är det ett friskhetstecken tro? Vaknar i de mest knepiga ställningar och blir lite orolig att jag förstört något.

Gör mitt träningsprogram (5 övningar) 2-3 ggr/dag och promenerar ca 1-1½ timma/dag. Det går jättebra, känner ingen smärta när jag är ute och går. Men går jag runt hemma o donar så måste jag lägga mig med jämna mellanrum då jag får den där svidande trötthetskänslan likt den jag hade innan operationen. Det är fortfarande obehagligt att sitta så det undviker jag men ta mig ur sängen gör jag mycket lättare nu än innan operationen, bara det är en go känsla!

Två veckor - stygnen ska bort

Har trappat ner på medicinerna under några dagar så i morgon ska jag vara drogfri, får se hur det går.

Idag har jag varit på vårdcentralen och tagit bort agrafferna, som det heter då man typ "häftar" ihop såret.



27 små vassa stift är borta från min rygg!



Så här såg det ut innan agrafferna togs bort

En vecka

Sovit gott, har kanske vaknat fyra gånger för att ändra ställning. Är livrädd för att inte vakna då jag vänder mig, för jag undrar om jag skulle vrida ryggen omedvetet.

Coxitdynan som jag fått låna känns fortfarande väldigt obehaglig att sitta på. När jag åt frukost i dag morse tog jag på en gördel, (som jag fick av sjukgymnasten för ett par år sedan som jag skulle använda för att unvika att svanka), då kändes det faktiskt lite bättre. Men jag föredrar fortfarande att ligga eller gå.

Har fått en extrasäng i TV-rummet så nu ligger jag även där o kollar på tv.

Har fortsatt med 2 Panodil + 1 morfintablett x 2 per dag. Har slutat ta de "extra" Panodilen som jag tog i början. Den snabbverkande kapseln som jag fick med från sjukhuset har jag bara tagit första natten hemma.

Jag gör mitt träningsprogram 3 ggr om dagen (ska hålla mig till det tills jag träffar sjukgymnast om ca 3 veckor). Tog en promenad på ca 1 km vid lunchtid. Det går inte snabbt men jag njuter av det. Tänker förlänga  mina promenader lite varje dag. Hoppas på att det inte blir halt.

En vecka har gått och ännu en dag utan värk! (Eller är jag så van vid värk att jag inte känner det?)

Natti natt!

Första natten hemma

Vad gott jag har sovit och så lätt att vända sig på detta fantastiska lakan! Kan inte minnas när jag sov så gott senast. Låg kvar och småslumrade ända till 10.30.

Tog en kort promenad arm i arm med sambon. Vi gick nog inte mer än 200 meter men det var skönt att få röra lite på sig. Lite hjärtklappning känner jag fortfarande av då jag är uppe så jag vilar mest.

Tredje dagen - Hemgång!

Natten har varit ganska bra. Ofta vaken men har snabbt somnat om så jag kände mig rätt pigg när jag vaknade.

Funderar på att åka hem i eftermiddag när allt är klart. Blev förvånad att de frågar om man vill komma hem till helgen det verkar som man får göra lite som man vill. Först röntgen, dusch o hårtvätt, nytt förband och doktorn ska få ordning på alla papper o mediciner. Ytterligare ett litet problem är min mage som inte kommit igång ännu. Har fått laxerande droppar sedan operationsdagen men det har inte hjälpt så jag fick ytterligare en "cocktail" och en supp och nu är det bara att vänta.

Inte underligt att det har gjort ont att ligga på förbandet! Det var hårt som knäckebröd av torkat blod, skönt att få ett nytt.



Förbandet täcker även ett mindre sår till vänster om
ryggraden där de tagit lite ben från höftkammen att
packa med. Det lilla till höger, där har
dräneringslangen suttit.
 



Mitt HB låg på 102 (mot 136 innan operationen), så det blir mycket broccoli när jag kommer hem.

Doktorn kom in och sa att jag skulle få med medicin för en vecka och sedan kunde jag fortsätta med Artrotec som vanligt (hoppas jag slipper). Han sjukskrev mig i tre månader och då blir det även ett återbesök.

Två sjukgymnaster kom och jag fick träna att gå upp o ner i trappa, det gick superbra!

 

Just detta med trappan hade vi funderat mycket kring då vi har sovrummet uppe och bara en toa som finns på bottenvåningen. Men nu känner jag att det blir inget större problem.

 

Vilade några timmar på eftermiddagen och blev hämtad kl 17. Min sambo fick packa ihop mina pinaler medan jag tackade den underbara personalen för god omvårdnad. Kändes nästan lite vemodigt (men bara lite).

 

Bilen var heller inga större problem att komma in i. Jag måste åka bil liggande de första veckorna sedan får jag skruva upp ryggstödet succesivt. Vi lade ett plastförkläde i sätet innan jag satte mig. När jag lagt mig på sidan kunde jag lätt glida runt på plasten till ryggläge.

 

Vi firade hemkomsten med en smarrig räkmacka som smakade ljuvligt.

 

Efter att tittat på X-Factor var det bara att glida ner på det härliga, hala lakanet!

Me like!!!