En månad

Tror faktiskt att det var stavarna som ställde till det. De senaste dagarna har kännts jättebra och jag sover gott utan smärtstillande. Stavgång tar nog mer än man tror på nedre delen av ryggen så jag väntar nog ett tag med dom.

Har fått lite nya, enkla övningar av sjukgymnasten som gör att jag tränar upp rörligheten lite mer. Bara de senaste dagarna känner jag även en klar förbättring då det gäller att sitta. En liten kudde under rumpan känns bättre än den tjocka dynan som jag använt då jag sitter vid matbordet.  

Fyra veckor - Bakslag!

Har haft jätteont i natt! Samma trista smärtor som förr i tiden. Då kommer naturligtvis tankar som; var det verkligen rätt kotor som stelopererats? Igår gick jag i snömodden med stavar (på rekommendation av sjukgymnasten) så jag funderar på om det rent av kan vara träningsvärk... Idag blir det bara en lugn promenad utan stavar så får vi se om det blir bättre.

Tre veckor

Har blivit mer oaktsam i mina rörelser och ibland glömmer jag nästan bort att jag är nyopererad. Är det ett friskhetstecken tro? Vaknar i de mest knepiga ställningar och blir lite orolig att jag förstört något.

Gör mitt träningsprogram (5 övningar) 2-3 ggr/dag och promenerar ca 1-1½ timma/dag. Det går jättebra, känner ingen smärta när jag är ute och går. Men går jag runt hemma o donar så måste jag lägga mig med jämna mellanrum då jag får den där svidande trötthetskänslan likt den jag hade innan operationen. Det är fortfarande obehagligt att sitta så det undviker jag men ta mig ur sängen gör jag mycket lättare nu än innan operationen, bara det är en go känsla!

Två veckor - stygnen ska bort

Har trappat ner på medicinerna under några dagar så i morgon ska jag vara drogfri, får se hur det går.

Idag har jag varit på vårdcentralen och tagit bort agrafferna, som det heter då man typ "häftar" ihop såret.



27 små vassa stift är borta från min rygg!



Så här såg det ut innan agrafferna togs bort

En vecka

Sovit gott, har kanske vaknat fyra gånger för att ändra ställning. Är livrädd för att inte vakna då jag vänder mig, för jag undrar om jag skulle vrida ryggen omedvetet.

Coxitdynan som jag fått låna känns fortfarande väldigt obehaglig att sitta på. När jag åt frukost i dag morse tog jag på en gördel, (som jag fick av sjukgymnasten för ett par år sedan som jag skulle använda för att unvika att svanka), då kändes det faktiskt lite bättre. Men jag föredrar fortfarande att ligga eller gå.

Har fått en extrasäng i TV-rummet så nu ligger jag även där o kollar på tv.

Har fortsatt med 2 Panodil + 1 morfintablett x 2 per dag. Har slutat ta de "extra" Panodilen som jag tog i början. Den snabbverkande kapseln som jag fick med från sjukhuset har jag bara tagit första natten hemma.

Jag gör mitt träningsprogram 3 ggr om dagen (ska hålla mig till det tills jag träffar sjukgymnast om ca 3 veckor). Tog en promenad på ca 1 km vid lunchtid. Det går inte snabbt men jag njuter av det. Tänker förlänga  mina promenader lite varje dag. Hoppas på att det inte blir halt.

En vecka har gått och ännu en dag utan värk! (Eller är jag så van vid värk att jag inte känner det?)

Natti natt!

Första natten hemma

Vad gott jag har sovit och så lätt att vända sig på detta fantastiska lakan! Kan inte minnas när jag sov så gott senast. Låg kvar och småslumrade ända till 10.30.

Tog en kort promenad arm i arm med sambon. Vi gick nog inte mer än 200 meter men det var skönt att få röra lite på sig. Lite hjärtklappning känner jag fortfarande av då jag är uppe så jag vilar mest.

Tredje dagen - Hemgång!

Natten har varit ganska bra. Ofta vaken men har snabbt somnat om så jag kände mig rätt pigg när jag vaknade.

Funderar på att åka hem i eftermiddag när allt är klart. Blev förvånad att de frågar om man vill komma hem till helgen det verkar som man får göra lite som man vill. Först röntgen, dusch o hårtvätt, nytt förband och doktorn ska få ordning på alla papper o mediciner. Ytterligare ett litet problem är min mage som inte kommit igång ännu. Har fått laxerande droppar sedan operationsdagen men det har inte hjälpt så jag fick ytterligare en "cocktail" och en supp och nu är det bara att vänta.

Inte underligt att det har gjort ont att ligga på förbandet! Det var hårt som knäckebröd av torkat blod, skönt att få ett nytt.



Förbandet täcker även ett mindre sår till vänster om
ryggraden där de tagit lite ben från höftkammen att
packa med. Det lilla till höger, där har
dräneringslangen suttit.
 



Mitt HB låg på 102 (mot 136 innan operationen), så det blir mycket broccoli när jag kommer hem.

Doktorn kom in och sa att jag skulle få med medicin för en vecka och sedan kunde jag fortsätta med Artrotec som vanligt (hoppas jag slipper). Han sjukskrev mig i tre månader och då blir det även ett återbesök.

Två sjukgymnaster kom och jag fick träna att gå upp o ner i trappa, det gick superbra!

 

Just detta med trappan hade vi funderat mycket kring då vi har sovrummet uppe och bara en toa som finns på bottenvåningen. Men nu känner jag att det blir inget större problem.

 

Vilade några timmar på eftermiddagen och blev hämtad kl 17. Min sambo fick packa ihop mina pinaler medan jag tackade den underbara personalen för god omvårdnad. Kändes nästan lite vemodigt (men bara lite).

 

Bilen var heller inga större problem att komma in i. Jag måste åka bil liggande de första veckorna sedan får jag skruva upp ryggstödet succesivt. Vi lade ett plastförkläde i sätet innan jag satte mig. När jag lagt mig på sidan kunde jag lätt glida runt på plasten till ryggläge.

 

Vi firade hemkomsten med en smarrig räkmacka som smakade ljuvligt.

 

Efter att tittat på X-Factor var det bara att glida ner på det härliga, hala lakanet!

Me like!!!

                                

 

 

Andra dagen

Det blev en lång natt med lite sömn. Jättejobbigt att ändra ställning, fick ringa på hjälp för att komma över på sidan ibland och då jag skulle rulla tillbaks på rygg kändes det som jag hade en vass metallskena tvärs över ryggraden ganska högt upp. Det som känns skönt är att det är inga problem att få ytterligare smärtstillande när man ber om det. Oftast kan man sova en liten stund då man fått en snabbverkande tablett.

Kände mig svimfärdig när jag skulle gå på toa med gåvagnen. Blev så besviken att jag mådde så dåligt. Men efter några timmars vila kände jag mig piggare, så när sjukgymnasten kom gick jag en promenad i korridoren, underbart! Vi utökade träningsprogramet lite.

Har fortfarande inte känt några direkta ryggsmärtor efter operationen. De gamla smärtorna lyser också med sin frånvaro, det känns skönt och lite mysko. Jag funderar mycket på när de jävliga smärtor ska uppenbara sig, för dessa har jag läst om på många andras bloggar... Kanske kommer de när jag slutat med det långtidsverkande morfinet?

Pappa o min sambo kom en liten stund på kvällen och jag gick ända ut i dagrummet och kunde sitta där en liten stund. Sitta är som sagt ingen hit men att gå funkar bra och känns jätteskönt. Idag har jag sovit väldigt lite så denna natten måste bli så mycket bättre.  

Dagen efter

06.00 skulle katetern bort. Hade gärna velat behålla den ett tag till men nu blir jag ju tvungen att gå upp och det är just det de vill att jag ska...

Första toabesöket fick bli vid 12-tiden då ändå sjukgymnasten så lägligt var på besök. Man ska rulla hela ryggen samtidigt över på sidan men först måste man flytta hela paketet i sidled för att inte rulla över kanten. När man väl ligger (rätt nära kanten ändå) ska hela kroppen resas samtidigt upp till sittande, benen släpps över kanten samtidigt som man puttar ifrån med händerna utan att få en vridning i ryggen, jobbigt! När jag väl satt på sängkanten och kände illamåendet komma över mig var det dags att med hjälp av gåstolen hissas upp till stående. Jag klarade promenaden till o från toa utan att kräkas. Första gången är alltid den värsta talade de om för mig så nu var den gjord och nu skulle det vilas. Blev också av med den dräneringsslang som jag hade haft i såret för att lätta på trycket direkt efter operationen, så nu var jag fri från slangar.

Sjukgymnasten skulle komma tillbaks på eftermiddagen men jag såg inte till henne så jag gjorde ändå några av de övningar som jag fått papper på. På kvällen kom sambon och jag fick visa mina färdigheter att ta mig ur sängen. Ser ut som jag har väldigt roligt men det ser bara så ut.

Operationsdagen

Väckning 05.30! Först på schemat var duschning. På med rena operationskläder och ner mellan rena lakan. Fick en urinkateter och några piller sedan var det bara att vänta.

07.30 kördes jag ner till operation och där möttes jag av mysiga människor och det var en god stämning. Jag fick varma tossor som räckte ända till låren och ett varmt täcke. Blodtrycksmätare sattes fast på armen som tog trycket automatiskt varje kvart. Droppnål och ytterligare en sattes på var sin hand. Elektroder sattes fast på ryggen då jag skulle ligga på mage under hela operationen. Jag kände mig inte alls så nervös som jag hade väntat mig men de där tabletterna jag fick innan inverkade säkert till lugnet.

Vaknade på uppvaket vid 14-tiden och började genast vifta på fötterna och jag kände mig såååå lycklig att det var över och att jag hade känseln kvar. Kände ingen direkt smärta utan kroppen kändes bara märkligt tung. Fick några tabletter och en flaska antibiotika kopplades till nålen (skulle visst få sammanlagt tre sådana det första dygnet). Doktorn tittade förbi och talade om att operationen gått bra och att det hade tagit fyra timmar. Han sa också att det hade kännts bättre om övriga diskar hade varit friska.

16.30 kom jag upp till avdelningen och åt till och med lite middag vid 18-tiden, liggandes på rygg, gick väl sådär...
Min sambo kom en stund innan nattbestyren och sedan var det bara att försöka få lite sömn. Låg nästan hela tiden på rygg men på natten någon gång då sköterskan var inne med smärtlindring bad jag om hjälp att ligga på sidan en stund men det kändes inget vidare.

Dagen före

Pirrigt, packning och peppning inför op i morgon. Duschade på morgonen med Descutan, håret ser verkligen ut som en risbuske efter en sådan kur. Fick köra lite med plattången för att få lite ordning på burret. Tog det bara lugnt och pysslade lite på förmiddagen.

15.30 skulle jag infinna mig på ortopedavd 4 för inläggning. Fick dela rum med en kvinna som skulle göra en höftledsoperation. Hon verkade trevlig o allt känndes mycket bättre då jag fått träffa den som skulle bli min rumskompis några dagar framöver. Lite prover togs, då de från inskrivningstillfället blivit för gamla.

Doktorn kom en stund, han är lite skeptisk till denna operation då jag har ytterligare en kota som smärtan kan komma ifrån. Hade bara nästa skadade kota kommit på nästa nivå hade han inte tvekat till att steloperera två nivåer men tyvärr finns en frisk kota emellan så det blir ett för långt hopp. Det blir i alla fall L5-S1 som opereras och jag hoppas och tror att det är den rätta.

Det blev ytterligare en dusch och landstingets kläder innan sänggåendet. Min käre sambo kom en stund på kvällen. Det kändes som kvällen o natten skulle bli oändligt lång. För övrigt är en kär sambo att rekommendera även vid tillfällen som dessa då man känner sig väldigt liten på jorden. 

Godnatt! 

Idag har jag varit på hjälpmedelcentralen för att prova ut lite grejor som jag behöver den första tiden efter operationen. Det blev en förhöjd toasits, coxitdyna, griptång och ett glidlakan :) (vilken fin uppfinning! Varför har ingen upplyst mig om att det finns glidlakan? Tänk vad det skulle underlättat alla nätter då jag fått dra mig runt med hjälp av nattlinnet...
Lite sur blev jag när jag var på apoteket idag. Hibiskrub gick inte att uppbringa, har visst varit restnoterat sedan i somras. Så det fick bli Descutan för 160 kr (istället för 79 kr för Hibiscrub). Jaja, det drabbar ju ingen fattig...

Tanken med bloggen är att delge mina erfarenheter till den som är nyfiken på hur det kan gå då en rygg stelopereras. Men också som en dagbok för mig själv där jag kan gå tillbaks och läsa, man glömmer ju så fort...

I detta fall rör det sig om min rygg som har gjort ont i princip hela mitt vuxna liv (alltså ca 30 år). Smärtan har dock eskalerat de tre senaste åren. Mycket sjukgymnastik, coreträning och pilates (på matta) har det blivit och jag är glad att jag åtminstone har bra mag- och ryggmuskler men det har tyvärr inte hjälpt mot smärtan. Å andra sidan, vilken smärta hade jag haft om jag inte kunnat träna???

Jag är själv nyfiken på andras steloperationer och har kollat runt på olika ryggbloggar och har ibland blivit rejält uppskrämd av att läsa hur jäkligt en del har haft det men jag har trots allt blivit stärkt i mitt val att göra denna operation. En del har det ju faktiskt gått rätt bra för också...